Världens största skridskobana och mycket, mycket mer

Jag älskar detta magiska land och denna oförutsägbara megametropol som aldrig sover och ständigt bjuder på överraskningar! Varje dag vaknar man till nya äventyr och utmaningar. Dessutom händer det alltid oväntade saker, ibland mindre bra men för det mesta både bra och roliga. Nu har vi i vårt varma Mexico City för andra året i rad världens största utomhusskridskobana på Zocalon. Den har just hamnat i Guinness Rekordbok :-) Nöjer man sig med detta? Icke. Bredvid isbanan, med läktare och uthyrning av skridskor (jag menar, hur många mexikaner äger ett par skridskor eller har råd att köpa?) har man byggt en 6 meter hög och 39 meter lång snöramp (för pulkaåkning eller snowboard, kanske?), och dessutom finns det ett 400 kvadratmeter stort område med riktig snö för alla glada små barn. Jättebra idé, eftersom "Don Goyo" - vulkanen Popocatepetl - mullrar och spottar aska på oss sen ett par år så att vi inte längre kan åka upp och göra snögubbar där. De jättelika, vackra juldekorationerna på alla fasader runt Zocalon har tänts och här ska det åkas skridskor, ända fram till 10 januari. Bäst av allt? Man kan åka i t-shirt :-)

Popocatepetl (ca 5 300 m)


Skridskobanan


Kulturutbudet i M.C. är outtömligt och de flesta av oss hinner tyvärr bara med en bråkdel av allt som erbjuds - ofta helt gratis. Jag fokuserar främst på muséernas utställningar, men hinner även uppleva en del annat: Utomhuskonserter (senast Goran Bregovic), folkdansuppträdanden, "Svansjön" uppförd utomhus på en liten ö i en konstgjord sjö, karnevalsprocessioner, guidade tematiska turer i olika delar av stan (senast kvällsturen "Historia & Legender" i centrum, där man åker i en liten träspårvagn från 1920-talet, med guide och skådespelare i 1600-talsdräkter och besök i olika kända byggnader, där de berättar legender och dramatiserar händelser ur Mexikos koloniala historia)...

Spårvagn från 1920-talet

...mycket bio eftersom det är så billigt här, gratis konst-och fotoutställningar som hängs upp utefter de stora avenyerna etc etc etc... Det finns hur mycket som helst. Nattlivet ska vi förstås inte glömma med alla barer, diskon, teatrar, varietésalonger - och framför allt dansställena. Mexikaner älskar att dansa och alla dansställen har levande musik. Allt från mindre band till jättelika blåsorkestrar. Oftast alternerar 2-3 band per kväll. Musiksmaken avgör vilket dansställe man går till; pop, hårdrock, ballad, danzón, bolero, cumbia, salsa, son, tango, line dance... Orkestrarna och banden är mestadels från Mexiko, Kuba och Colombia och ofta ruskigt bra. Här nedan några som spelar i M.C...

Café Tacuba


Sonora Matancera - numera utan Celia Cruz


Son 14 - bäst!


Maldita Vecindad


La Unica Sonora

För att återgå till muséerna så har jag den senaste månaden varit på flera utställningar: En med foton & minnessaker från 100-årsfirandet av Mexikos Självständighet år 1910, en orkidéutställning där jag lärde mig att denna fantastiska lilla växt kan ha de märkligaste former och färger, en fotoutställning med prisbelönta bilder tagna av världsberömda pressfotografer, och en annan fotoutställning med bilder från Coyoacán (där jag bor) när det fortfarande var en by för bara 100 år sen. Dessutom var jag häromkvällen på ett museum och lyssnade på några antropologer som höll ett föredrag om "Magi och shamanism bland Mexikos indianfolk". Ett fascinerande och angeläget ämne, eftersom Mexiko fortfarande har 62 olika indianfolk och lika många levande indianspråk.

Huichol-indian


Dräkter från den, i dubbel mening, historiska paraden 1910


Prisbelönt pressfoto


Orkidé


Orkidé


Franz Mayer-muséets innergård

Apropå det storslagna 100-årsfirandet av Mexikos Självständighet år 1910, så närmar sig nu med stormsteg 200-årsfirandet av densamma. En stor digitalklocka sattes upp bredvid Presidentpalatset för nåt år sen, och där kan vi följa nedräkningen i dagar, timmar, minuter och sekunder till "El Bicentenario". Nybyggande, ombyggande och utbyggande av gator, byggnader, tunnelbana, tvärbana, broar, metrobus m.m. pågår i en rasande fart över hela stan bokstavligt talat dygnet runt, för att stå klart i tid till firandet 2010. Ja, inte bara i M.C. förresten, utan i hela landet. En ny motorväg byggs också mellan M.C. och den undersköna badorten Huatulco vid Stilla havskusten, så att vi ska kunna köra dit på 3 timmar, istället för att som nu slingra oss dit på fyra gånger så lång tid på dåliga vägar. Många klagar förstås över trafikkaoset allt detta orsakar, men jag överser gärna med det för att Mexiko ska bli ännu vackrare, modernare och mer framkomligt. Ja, jag älskar detta land!