Vikingaland tur & retur

Efter en intensiv period fylld av allt annat än skrivande - utom i jobbet - är jag i bloggartagen igen. Hur länge inspirationen håller i sig eller tiden räcker till vet varken Gudarna, Buddha, Jehova eller jag. En dag, en månad, ett år? Den som tittar in får se. Jag har till att börja med aktualiserat infon. om vad jag läser, ser på TV etc, samt musikutbudet. Favoritlåtar, förstås. Hoppas ni hittar nåt ni gillar :-)

För en månad sen kom jag hem (till Mexiko) efter två veckors besök i Vikingaland.
Mitten av september är för kallt för min smak, men annars var det alldeles väldigt lyckat. Framför allt var det mysigt att kinesa hos mamma; bara umgås, prata lääänge och göra små utflykter tillsammans. Näst mysigast var att träffa "las amigochas", dvs mina närmaste mexikanska väninnor. Jag hann gå på ett rep med folkdansgruppen och t.o.m ge mina gamla danselever en danzónlektion. Min väninna Nadia, alltid lika sprudlande glad och initiativrik, ordnade dessutom en "reunión" hemma hos sig och dit kom förstås alla vänner som kunde, med sina respektive och sina barn. De barn jag kände hade vuxit nåt makalöst på ett år, och X antal nya bebisar hade tillkommit. Jag lärde också känna några av de mexikanskor som anlänt under det gångna året. Svensk man + mexikansk kvinna är för det mesta en väldigt lyckad kombination. Varför går jag in på en annan gång... Den svensk-mexikanska kolonin i Stockholm växer dock stadigt, ingen tvekan om det :-)

Nu är jag hemma igen, i mitt varma och vackra Mexiko, där grönskan är frodig och allt blommar så här i slutet av regnperioden. För första gången på 20 år är jag dock hemma utan sonen Miguel, som nyss gick ut filmskolan här och nu tänker vara i Sverige ett år. Det är en chockartad upplevelse. Våningen ekar tom som en öken, jag känner mig halv, rastlös och vilsen. Nåja, klarar andra föräldrar den här separationen så ska väl jag. Som tur är kommer Miguel hem och hälsar på i nov/dec och så har jag ju sällskap av hans gulliga flickvän Vannia, som kommer från norra Mexiko men pluggar till scenograf i M.C. och bor hos oss. Som brudens far brukar säga på bröllop: "Jag förlorar en dotter, men får en son" - men i mitt fall är det förstås tvärtom.

Nej, nu måste jag gå och dricka en balja kvällskaffe, för annars kan jag inte sova. Härnäst ska jag berätta om ett par fina utställningar, en ny resa och lite annat...