Inget nytt från Jakarandaträdens Stad...

...vilket givetvis inte är detsamma som "i Jakarandaträdens Stad inget nytt". Tvärtom, här liksom i mitt liv händer det saker _hela_ tiden. Så mycket att jag tyvärr inte hunnit med mina bloggar. Jag ber alla som tittar in här, i hopp om att hitta nåt nytt, om ursäkt. Det är knappt jag hinner läsa och besvara alla mejl som rasar in 24-7. Nu har jag dessutom övertalats att registrera mig på Facebook - men jag har hittat både borttappade kusiner och förlorade vänner där, så det var det värt :-).

Just nu sitter jag med två lååånga dokumentärer och nästa vecka landar en ny grupp turister från Jambo Tours. I vanlig ordning blir det M.C, Edo de México, Puebla, Oaxaca, Veracruz, Tabasco och Chiapas under två fantastiska veckor - även för mig, som aldrig tröttnar på att visa mitt "México mágico" för besökare. _Sen_ lovar jag att ta upp skrivandet igen. Ja, jag är pinsamt medveten om att jag har lämnat en reseberättelse halvfärdig, men jag kan ju skriva andra hälften när jag kommit hem från den här resan ;-). Ni vet, den som väntar på nåt gott...and so on and so forth. Så länge kan ni väl lyssna på min favoritmusik?

P.S. Det är februari och jakarandaträden blommar! Himlen är fylld av blålila moln, trottoarerna är täckta av en skir, blålila matta och i luften ligger den ljuvliga doften från dessa vackra, majestätiska träd - i synnerhet på kvällarna. Trädet utanför vårt hus ser ni på fotot som illustrerar bloggen D.S.


Min väninna Cynthias "baby shower" förra helgen. Mex. tradition: Snörnystanet skickas runt till alla i slumpmässig ordning, och när man får det i sin hand riktar man en välgångsönskan till den blivande mamman och barnet. Jag önskade att sonen (det vet vi redan) ska lämna dörren till sitt rum öppen när han kommer i tonåren, för det tyder på förtroende och god kommunikation dem emellan och att han inte har behov av att dölja nåt. _Så_ viktigt i tonåren...


Det här lilla setet är militärgrönt, inte beige som det ser ut. Ännu en mex. tradition: Man tar alltid ett foto med presenten samt personen som gav den. Cynthias "fräknar" är ännu en sed: Varje gång hon gissar fel på vem som gett presenten, får hon en fräken. Klicka på fotot för att förstora så ser ni...