Ovan en detalj från "Livets träd", handgjort i bränd lera. Klicka för att förstora.
Varför är det så förbenat svårt att ta det där avgörande steget, förvandla goda avsikter till handling, våga, orka...? Det kan vara att gå med i en kör, brodera, börja på gym, skriva, läsa, äta sundare, testa långfärdsskridskor, ta körkort, sluta röka...you name it. Hur som helst verkar 2008 vara året när jag ska komma till skott med flera saker som alltför länge klamrat sig fast på idéstadiet, och det trots att jag noga aktade mig för att avge nåt nyårslöfte.
Jag har redan återupptagit den förträffliga vanan att läsa en stund varje kväll - uppkrupen med en stark kopp kaffe i den underbara vilfåtöljen med fotpall som sonen Miguel gav mig för över ett år sen. Dessutom har jag efter flera år i startgroparna äntligen börjat på gym (ursäkta, jag måste bara gå och rita ett stort kors i taket...) Femstjärnigt och med personlig tränare och allt. Ska det va' så ska det va' ;-) Och vad var nu det tredje jag redan hade kommit till skott med...? Jo visst, en blogg!
Här är jag alltså nu. Jag har blivit med blogg, med födslovärkar och allt, och de närmaste dagarna hoppas jag kunna krysta fram min förstfödda lilla Bloggrapport från livet här i mitt "México mágico".
6 kommentarer:
Härligt, Nina! Du tog inte nio månader på mig som jag gjorde med min... ;-) Det ska bli superkul att läsa framtida inlägg. Kram
Men grattis! Jag visste inte att du var på gång med en blogg, men så blev ju överraskningen desto gladare. Jag petar genast in dig i RSS-läsaren såklart!
Käraste Nina!
Vad glad jag är att du kommit igång med att skriva, jag har längtat efter att få läsa dig i flera år! Du är så BEGÅVAD och intelligent och inspirerande!
Nu väntar jag bara på din bok!
Och under tiden, för tröst, inspiration och mod, kommer jag att njuta av din blogg!
Stor kram till dig! Helena
Härligt Nina, ännu en IT-nörd i släkten. Grattis en dag försent på din stora? dag. Kom just hem från London där vi fick möjligheten att se mina gamla idoler Eagles live, därav den sena grutulationen.
Olle & Lisbeth
Tack, kära kusin :-) Eagles... Din lyckost. De älskade jag också när de var i ropet. Hur lät de nu?
Kramar till dig och Lisbeth,
N.
Hej Nina!
Long time, no ....! Men nu är jag här på bloggen! Jag tänker inte skriva några speciella kommentarer, men testar hur det är att ha tillgång till denna möjlighet. Du skriver så jäkligt bra! Fortsätt med det! Det blir en bok till slut! Kram kusinen Karin
Skicka en kommentar